HISTORIA:
Som man hör på namnet har den Norska Buhunden (bu = gård) sitt ursprung i Norge. Den har använts som gårds- och vakthund och så småningom även som fårvallare.
Man räknar med att hunden funnits sedan förhistorisk tid, att spetshundar varit vanliga på gårdarna visar fynd i norska vikingagravar.

EGENSKAPER:
Buhunden är en mycket glad, lättsam, vänlig, rolig och kelig hund. Eftersom den är mycket lättlärd kan den med fördel användas både i jakt, lydnad, agility och spår. Den tål såväl kyla som värme. Buhunden anses som en mycket leksen hund, många säger att den leker sig igenom livet, den kan ta sig fram precis var som helst och den är väldigt snabb och uthållig. Buhunden är mycket intelligent, och det är lätt att lära sig dess "språk".

STANDARD

Helhetsintryck:
Norsk Buhund är en typisk spetshund, under medelstorlek, den skall vara lätt byggd meden kompakt kropp. Pälsen skall vara tät och åtliggande.Öronen är upprättstående och spetsiga.
Svansen bärs ringlad över ryggen och hunden skall ha ett vaket och energiskt temperament.

Huvud:
Huvudet skall vara proportionerligt, torrt och kilformigt, inte för tungt. Nästan flat skalle, ett tydligt men ej för skarp markerat stop. Nospartiet skall vara förhållandevis kort och avsmalna jämt mot nosspetsen.
Nosryggen skall vara rak och nosspegeln svart. Läpparna skall vara torra och åtsmitande.
Könsprägeln skall vara tydlig.

Ögon:
Ögonen skall vara så mörka som möjligt i harmoni med pälsfärgen.

Öron:
Öronen skall vara spetsiga, form och storlek skall vara i harmoni med huvudformen. Höjden något större än bredden vid örats ansättning. De skall bäras stramt uppstående.

Bett
Saxbett.

Hals
Halsen skall vara förhållandevis kort, torr med god resning.

Kropp:
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben, fast, plan rygg och länd. Korset skall vara så svagt sluttande som typen tillåter.
Kroppslängden är lika med mankhöjden.

Ben:
Skuldrorna skall vara så snedställda som typen tillåter.
Armbågarna skall sluta tätt intill bröstkorgen.
Underarmarna, torra, raka och med kraftig benstomme, (hellre grov än spinkig). Mellanhanden lätt vinklad.
Bakbenen normalt vinklade, funktionella med torra och muskulösa lår och underben. Sporrar är inte önskvärt.

Tassar:
Tassarna skall vara ovala och väl slutna.

Svans:
Svansen skall vara kraftig och högt ansatt. Den skall bäras tätt ringlad över rygglinjen, inte för mycket vid sidan.

Päls:
Tätt, strävt och väl åtliggande täckhår och tät, mjuk underull.
Pälsen skall vara förhållandevis kort på huvudet och benens framsida, längre på nacke, hals och bröst.

FÄRG:

Brungul:.
Från helt ljus till mera rödgult, med eller utan svarta hårspetsar. Mask är tillåten. Ren och klar färg är önskvärt.

Svart:
Helst enfärgat svart, men vitt som bläs, bröstfläck, halsring och på tassarna är tillåtet.
Det får inte vara så mycket vitt att det påverkar helhetsintrycket.

Mankhöjd:
Hanhund 43-47 cm.
Tik 41-45 cm.

Vikt:
Hanhund 14-18 kg.
Tik 12-16 kg.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Fel:
Alltför finlemmad
Alltför grov
Leverfärgad nosspegel
Ljusa ögon
Öron, som inte är tillräckligt styvt upprättstående
Andra bett än saxbett
För dåligt ringlad svans
Vågig, eller för lång päls
Andra färger än de i standarden angivna.